Kulturë
Zef Mulaj: Anatomia e atdheut tim
E enjte, 08.09.2011, 07:19 PM
POEZI NGA LIBRI”MERR PER DORE HIJEN TIME”
PUBLIKUAR NGA SHTEPIA BOTUESE “SIMPLE” ITALI
NE KATER GJUH E.(Shqip, inglisht, italisht, gjermanisht)
AUTOR ZEF MULAJ
Anatomia e atdheut tim
Ta bëra autopsinë
e kohëve,
duke gërmuar me thonjtë e mi
si bisturi…..
Ti kam prekur damarët e gjatë
të prerë …
I gjeta rrjedhjet e tyre nga
shkojnë dhe vinë.
Lëkure e trupit, këmbë e duar
Sa herë t'i kann prerë….
Ti lypa sytë
ndezur të kishin mbetë.
Ta lypa koken, nuk të kishte tretë ….
Ta lypa gjuhën
në çdo thërrime të dheut të kishte mbetë.
Ta lypa zemrën, gjallë ishte me të vertetë.
Ti kërkova zërat e njerzve,
ngrirë në muret e kalave
të kishin mbetë….
Eca nëpër trupin tënd
duke lypur damarët e tu,
të bëra analizën DNA-anë,
ta bëra autopsinë, t'i gjeta pjesët
e trupit tënd të gjatë ..
O toka ime…….
Kudo që të kanë mbetë.
I mora malet e mia
Fushat, bregdetin, lumejtë, bjeshkët,
i mbështolla në lëkurën tënde,
O atdheu im:
I gjeta kohët njëra pastjetrës
në damaret e tu lidhur kishin mbetë.
Sa herë të kan vrarë, e kurrë nuk ke vdekë,
Sa herë t'i trembën njerëzit e tu,
ata u lëshuan mbi detë duke ikë.
Anatomia e atdheut tim…..
Sa herë të kanë prerë,
sa herë të kanë vrarë
të pabesët e tradhtarët.
Nëpër rrugë
njerëzit, gra, burra e fëmijë.
Mbeta duke mbledhur kocka nëpër kohë.
Atdheu nuk i vret kurrë njerëzit e tij,
Por ka nga ata që e vrasin atdheun
Per një grusht” pare”o për lavdi”.
Atdheu im, mbi trupin tënd
kuaj të vjetër e kuaj të rinj damarët t'i shkelin ,
duke lënë pas hijen, hijen, hijen……ikin !!!!!1
Anatomia e atdheut tim,
lëkurën e copëtuar
duhet ta qepim…..
Ndaj ta bëra autopsinë,
t'i prek damarët, të rri në sytë e tu.
Mbi trupin tënd një dritë të pashuar,
një grusht qirinj …
Të mbroj nga gjarpërinjtë që herë ikin,
herë vijnë …
Jo kurrë…
Anatomia e atdheut tim…..
Dorën në derën e shtëpisë vendosë kam,
rreth e rotull heshtje, muret e oxhakut për tokë
ra kanë.
Ikën, ikën, pas lanë trupin tënd,
heshtja mbuloi gjithë fshatin.
Mure të kullës sime maje gurit
Jeni pjesë e anatomisë së atdheut tim…..
ANATOMIA DELLA MIA PATRIA
Ho fatto l’autopsia dei tempi,
scavando con le mie unghie come bisturi …
Ho toccato le lunghe vene
incise …
Ho trovato i loro scorrimenti da dove
vanno e vengono.
Pelle del corpo, gambe e mani,
quante volte ho inciso …
Ho cercato gli occhi:
erano rimasti accesi.
Ho cercato la testa, non si era disfatta …
Ho cercato la lingua :
in ogni briciola di terra parlava.
Ho accarezzato il cuore e, veramente, era vivo.
Ho cercato le voci della gente:
incollate sui muri dei castelli,
attendevano…
Ho camminato attraverso il tuo corpo,
cercando le tue vene;
ho analizzato il DNA,
ho fatto l’autopsia, ho trovato le parti
del tuo lungo corpo …
O mia Terra …
Ovunque sono rimaste le tue ferite.
Ho prese le mie montagne,
le pianure, il litorale, i fiumi, le Alpi,
li ho ravvolti nella tua pelle,
o mia Patria;
ho trovati i tempi, uno dopo l’altro:
nelle tue vene erano rimasti legati.
Quante volte ti hanno uccisa e mai sei morta!
Quante volte hanno impaurita la tua gente,
costretta a dileguare per mare.
Anatomia della mia Patria …
Quante volte ti hanno spezzata,
quante volte ti hanno uccisa
i perfidi e i traditori.
Sono rimasto, raccogliendo ossa, attraverso tempi.
La Patria mai uccide la sua gente.
Ma ci sono dei colori che uccidono la Patria
per un “pugno di soldi” o per “lode”.
Mia Patria, sul tuo corpo,
vecchi e giovani cavalli calpestano la tua vena,
lasciando indietro l’ombra, l’ombra, l’ombra …
scappano!
Anatomia della mia Patria,
la pelle fatta a brandelli
dobbiamo suturare…
Perciò ti ho fatto l’autopsia.
Tocco la vena fissa negli occhi.
Sul tuo corpo, una luce inestinguibile,
una distesa di candele …
Ti difendo dai serpenti che a volte scappano,
a volte vengono …
No, allontanatevi...
Anatomia della mia Patria .
Ho messo la mano sulla porta della mia casa:
d’intorno silenzio, i muri del camino per terra...
Sono scappati, sono scappati,
hanno lasciato il tuo corpo
e il silenzio ha coperto tutto il villaggio.
Muri della mia fortezza alla cima di pietra,
siete parti dell’anatomia della mia Patria.
Anatomy of the fatherland
It made, autopsy
of times, digging my nails
as scalpel
You’ve touched whose veins during
to cut
I found leaks from
go and Vine
skin of the body, feet and hands
whenever you have cut
beg eye view
Whatever happened had turned to
beg to head, had not the third
beg to language
every crumb of earth had remains
beg to heart, was relly alive
You searched people’s voices
Frozen in the walls of fortresses
to have remains
I walked through your body
begging whose veins to
made through DNA analysis
made autopsy, the body parts you found your long
O my land
anywhere that are left
I took my mountains
areas, coast, rivers, mountains
wrapped in the skin of your
O my homeland:
I found one at times
in whose veins were connected to remains
how much time have you killed and never died
whenever you fear your own people
They were released over the sea to escape
anatomy of the fatherland
how much time have cut
how much time have killed
the wicked and traitors
The streets have been wasted away
men, women, men and children
I was collecting bones through time
homeland, not to kill his man never
but there are those that kill the homeland
for a handful of “first” for the glory o
My homeland, on your body
old horses and young horses trotting whose veins
leaving behind shadow, shadow, shadow… …leave!!!!!
Anatomy of the fatherland
skin of fracture
should sew
autopsy to be made
to touch the seam, to hand in your eyes
on your body an unquenchable light
a handful of candles
to keep away from snakes here,
come here
not ever
anatomy of the fatherland
hand at the door of the house i decide,
silence around the waqlls of the chimney to the ground
have dropped
gone, gone, left after your body
silence covered the entire village
top of my tower walls stone
are part of my anadie Gräber
BERGE MEINER KINDHEIT
bis in den Himmel
reichen die Bergspitzen.
Über ihnen fließt die Sonne wie Gold
Schnee und Regen waschen sie.
In den Spuren meiner Kindheit,
sind Blumen und Bäume gewachsen,
die Haut an meinen Füßen
die auf sie trat,
wie eine verbrannte Landkarte
die Geschichten verfolgte,
in den Farben der Berge,
die auch meine Augen erhielten.
Verdurstete Lippen
auf der Suche nach Quellen und Flüsse,
die fließen durch grüne Wiesen
am Berg.
Sehnsucht meiner Kindheit,
Träume bekriegen sich mit
Geist und der Zeit.
Bergblume, die Vögel herlockt…
In den Hufen der Lämmer
blühtet der Alpenstern auf.
Der Mond begrüßt Nachts
meine Berge in der Einsamkeit…
Mein Gesicht
schenke ich den Alpen,
auf dem Felsen soll es bleiben,
weiß, weiß, weiß,
Bäume und Gras
sollen auf ihm
zu keimen beginnen.
Sodass meine Augen
sie für immer zu sehen bekommen.
Auf den Knien gehend
am Asphalt, an Parks und Blumengärten entlang,
Im schatten von Hochhäuser
dachte ich zurück……..
an meine Gummischuhe
meiner Kindheit,
irgendwo auf einem Stein aufgehängt
um mein Haus herum.
mein Gesicht besteigen,
das ich einst den
werden sie Sehnsucht
und Tränen sehen.
Sie würden mein ungeschriebenes Gedicht lesen,
in der Hoffnung
______________ZEF MULAJ____PRENDI PER MANO LA MIA OMBRA____________
128
dort wieder zurück zu kehren…
Ich weiß es nicht…
Daher schenkte ich den Alpen
mein Gesicht,
über das Sonne und Mond
mein Gedicht schreiben.
Wanderer würden sich dann
an den Spitzen der Alpen setzen,
und ein episches Lied
zu singen anfangen.
Jeder wird aufstehen
und die Bergblumen
selber sammeln.
Aus den Lungen der Berge
werden sie atmen
……………….
Über Felsen und Berge,
mein Gesicht,
mein Gedicht
für immer gelesen werden.tomy that country.