Inger Lalandér: Mjalta e shqipes në gjuhën suedeze

MJALTA E FJALËS SHQIPE NË GJUHËN SUEDEZE

(Nexhat Rexha, Samtal med skuggorna, Bisedë me hijet, Përktheu Dorina Brându?a Landén, Amanda Edit, Bukuresht 2012)

Nga Inger Lalandér

SHPRESA EKZISTON ATJE

Viteve të fundit kam patur fatin të shijoj mjaltën e disa veprave të këndshme nga krijuesit shqiptarë, sidomos të atyre nga Kosova dhe diaspora shqiptare. Kam konstatuar se letërsia e përkthyer nga gjuha shqipe, është një fushë komplekse, me subjekte të ndryshme, dhe si pasojë e vleravë të mirëfillta që ka, vlen të lexohet me admirim. Poezia e Nexhat Rexhës shëmbëllen me një kështjellë të ngritur përrreth historisë dramatike të rajonit, të opresionit shumëshekullor dhe të luftërave të parreshtura të popullit shqiptar për independencë:  Me përvojën e gjatë të mesjetës/ Në këtë turbullirë moderne/ Përtej pushtetit të kohës/ Fytyra të vdekura nën hijet/ E vargut  melankolik (Muzgu i Perëndive).

Pas shpatullave të poezive të shkruara, fshihet një dëshirë për të konsoliduar në mënyrë të qartë dhe perceptuese vetëdijen e popullit të tij dhe sentimentin kombëtar, kështusoj që kjo të ngritet vazhdimisht kundër pushtuesit që e kërcënon ekzistencën e tij: Pas Mesjetës/ Historia kalon pa frymë në Kështjellë/ Kur gjaku rrjedh duke lënë gjurmë/ Flijimi i vetëvetes bëhet domosdoshmëri (Ashtu). Por, përkundër dimensionit dramatik, poezia e këtij krijuesi të lindur për fisnikërimin e botës me art të mirëfilltë, ka edhe elemente të ndritura që dëshmojnë se ende ekziston shpresa për njerëz dhe për ardhmëri: Zogu i fushës i ardhur nga malet/ Kënga jote stoli e artë/ Nimfë e paprekur/ Jeta në dashuri dhe besë (Zogu i pranverës).

Nexhat Rexha ka parë shumë në jetën e tij, lumturi dhe shqetsime, ndaj asgjë nuk është konstante: Gjithmonë nektar e shkrepa/ Atje Brenda është vetë jeta (Atje është jeta). Në poemën “Bashkëbisedim me hijet”, thot poeti: Ngado që të shkoja më ndiqte/ Hija e gjarpërit në qafë/ Sulmet gjithmonë shtoheshin/ Pa i matur rëniet e mia. Hijet kanë depërtuar nëpër të çarat e mureve, shtëpi të shpartalluara, xhama të thyher, madje edhe vargjet e këngëve janë të lënduara. Njerëzit dhe shtëpitë ishin të goditura nga forca të mallkuara armike. Hijet dhe errësira: Çdo gjë ma morrën/ Vetëm kujtimet jo-/ Duke mos më marrë gjithmonë gjumi në sy. Ajo që mbeti, janë gjithmonë kujtimet...

Në poemën “Atje është jeta”, autori takon dhe përjeton një pranverë, një pranverë shqiptare ku fjalët vijnë vetëvetiu në drejtim të poetit “pa shumë zhurrmë” dhe, në këtë udhëtim, në stacionin e fundit: e gjeta librin e buzëqeshjeve. Lufta dhe turbullimet e historisë kanë prekur njerëzit dhe ekzistencën e tyre. Në këtë kontekst ekziston, paralelisht me të tjerat, një trishtim i theksuar si pasojë e gjithë asaj që ka ngjarë përgjatë shekujve në historinë e përbujshme të vendit. Por ekziston edhe një dëshirë, apo më parë thënë, një shpresë e pashuar për një jetë më të mirë në Kosovë. Në poezinë “Dialektika”, Nexhat Rexha shkruan: Dua të njoh njerëz me zemër të mirë/ Të dëgjoj zërin e tyre/ Në pisk të ditës/ Për të kapur lotin e dritës mbi supe.

Poeti kështusoj transmeton një gamë të madhe shprese dhe optimizmi. Sentimenti, vetëdija se ekzistojnë njerëz me një zemër të mirë, ndikon që të bëhet e ditur se këta duhet të njihen dhe afirmohen, sepse ata janë shpresa, drita dhe lumturia. Autori tregon se, edhepse gjatë shekujve janë kryer krime të panumërta kundër popullit të kësaj pjese të botës (Ku jeni ju qëi keni vulosur gjurmët e krimit?), duhet të kuptojmë se shpresa është atje, Por tani rrah një erë e re/ Së bashku me bekimin e shekujve (Lashtësi). Ja, kjo është pesha e kujtesës, gjeografia e dhembjes, heshtje e fshehur dhe një shungullimë e krenarisë shqiptare në një galeri të vjetër europiane.

HOPPET FINNS DÄR

Under de senaste åren har vi fått möjligheter att läsa verk av författare från Albanien, Kosova och Makedonien. Vi har sett att litteratur som översatts från albanska är både läsvärd och mångsidig på alla sätt. Nexhat Rexhas poesi kretsar kring den dramatiska historien i regionen, dess förtryck under århundraden och människornas kamp för oberoende ”Med lång erfarenhet av medeltiden/ I denna moderna turbulens/ Bortom tidens makt/ Döda ansikten i versens/ Melankolisk skugga”.(Gudaskymning). Bakom av de dikterna han skrivit finns en klart skönjbar önskan att stärka sitt folks självmedvetande och nationalkänsla så att det skulle kunna hävda sig gentemot fienden som hotar dess existens.”Efter Medeltiden/ Historian utan själ går in i staden/ När blodet strömmar spår/ Självuppoffring är nödvändig”. (Så)

Trots den dramatiska sida har Nexhat Rexhas poesi också ljusa inslag som vill förmedla att det finns hopp för människorna och för framtiden ”Slätters fågel flygande från fjällen/ Din sång är gyllene prydnad/ Orörd nymf/ Livet i kärlek och tro”.(Årstidens fågel). Nexhat Rexha har sett mycket i livet, lycka och olycka växlar, ingen är beständigt ”Alltid nektar och klippor/ Det finns i själva livet”. I dikten "Samtal med skuggorna" beskriver författaren hur han såg "Vart jag än gick jag såg/ Ormens skugga i nacken/ Slagen ständigt ökade". Skuggorna som har trängt sig genom sprickorna. Det är förstörda hus, krossat glas och sångerna är urholkade. Människorna och byggnaderna har slagits ner av starka krafter. Skuggorna, det mörka "Har tagit allt från mig/ Bara minnen ej – Som aldrig fått sova i ögat". Det som finns kvar är minnena.

I dikten "Där är livet" möter författaren våren, orden kom till författaren "utan mycket väsen" och på den resan, vid den sista tågstationen "Jag hittade leendets bok". Krig och oroligheter har påverkat människorna och där finns också en sorg över det som har skett under århundraden i landets historia, Nexhat Rexha har sett mycket i livet, lycka och olycka växlar, ingen är beständigt ”Alltid nektar och klippor/ Det finns i själva livet”. Det finns en längtan efter det goda livet i dikten "Dialektik" där Nexhat Rexha skriver " jag vill lära känna människor med gott hjärta".

Den dikten förmedlar mycket hopp och framtidstro. Känslan av att det finns människor med gott hjärta och att de är viktiga att känna. De som kan ge hopp, ljus och glädje. I dikten "Antiken" vill författaren visa på de brott som skett mot människorna i den här delen av världen under så många århundraden "Stämplade spår av brott". Men hoppet kan vi förstå att det finns där "Men nu blåser en ny vind/ Tillsammans med århundradens välsignelse.

BIOGRAFI NË GJUHËN SUEDEZE

Poeten Nexhat Rexha föddes i den 1 februari 1956 i Topanica, Kosova. Efter grundskolan i sin hemby och gymnasiet i Dardania läste litteratur och albanska vid universitetet i Shkupi (Skopje). Under en period arbetade han som lärare i Dardania, och han har också varit verksam som politisk tjänsteman och vice kommunordförande. Nexhat Rexha skriver poesi och litteraturkritik. Han har gett ut följande böcker: Punktens K komprimering (poesi, 2003), Himmelsk ring (poesi, 2005), Föreläsningar av återupplevelser (litterär kritik, 2006), Minnets smärta (poesi, 2008). Hans dikter finns också i tvåspråkiga antologin (rumänsk-albansk) Ordets tempel (Bukarest, 2009). Droppande tystnader (poesi, 2010), Ordet bevarar minnet (litterär kritik, 2010), Outsläcklig törst (utvalda dikter av författare från Dardania, 2010). Rexha Nexhat är medförfattare till dikt antologin Ordets tempel (på rumänska, Bukarest, 2009), Broar av ord (Iasi, Rumänien, 2009). Han medverkar till Sokol Demakus antologi Århundradens eko (poesi, Sverige, 2010) och hedrades med en specialutgåva av tidskriften Albanen (nr. 5/2011). Nexhat Rexha bidrar också till antologierna Själens kompass (poesi, Bukarest, 2012) och Öppen Corso (poesi, Tirana 2012). Nexhat Rexha är vinnare av det första priset för poesi vid Ditët e Agimit (Agims dagar). Han jobbar för närvarande som redaktör för den litterära tidskriften ”Nositi” i Dardania. Om hans litteratur har skrivits av flera viktiga kritiker och essäister. Hans dikter och recensioner av hans böcker finns också på internet och i albanska massmedia.

BIOBIBLIOGRAFI NË GJUHËN SHQIPE

Nexhat Rexha lind më 1 shkurt 1956 në Topanicë të Dardanës.   Shkollën fillore e kreu në vendlindje, të mesmen në Dardanë, ndërsa Fakultetin Filologjik (Dega e Gjuhës dhe Letërsisë Shqiptare), e kreu në Universitetin e Shkupit (1980).  Merret me poezi dhe kritikë letrare. Jeton në vendlindje dhe është redaktor dhe reçensent i një numri të konsideruar veprash letrare e shkencore. Deri tani ka botuar këto vepra: Ndrydhja e pikës K (poezi, 2003), Unazë qiellore (poezi, 2005) , Ligjërime përjetimesh (kritika letrare,  2006), Dhembja kujtesë (poezi, 2008), Bekimi i shekujve (poezi, 2009), Pikojnë heshtjet (poezi, 2010), Fjala ruan kujtimin (kritikë, 2010). Etje e pashuar (me bashkautorë: N. Rexha, H. Këqiku dhe S. Sadiku, 2010). Aktualisht është kryeredaktor i revistës letrare “Nositi”, që del në Dardanë. Për librat e tij kanë shkruar kritikë dhe krijues të mirënjohur, si: Ramadan Musliu, Adem Berisha, Shaban Cakolli, Hysen Matoshi, Faik Shkodra, Ibrahim Ibishi, Tefik Selimi, Hysen Këqiku, Ragip Sylaj, Naime Beqiraj, Monika Mureshan, etj. Sipas Sabit Rrustemit, gjaku i shkronjave kthehet në paqë dhe në dashuri, tek poezia e Nexhat Rexhës. Është prezent në revista të ndryshme letrare, në disa antologji poetike, si Tempulli i fjalës (Bukuresht, 2009) etj, si dhe fitues i disa konkurseve letrare, ndër të cilat edhe laureat i shpërblimit të parë në manifestimin Ditët e Agimit. Bekimi i shekujve është vepra e tij e parë në gjuhën suedeze që e pa dritën e botimit në Bukuresht, njësoj si vëllimi paraprak me të njëjtin titull (shqip-rumanisht), edhe ky duke qenë një album poetik me vargje të zgjedhura nga librat e tij të botuara në Kosovë dhe të rikënduara  në gjuhën e një vendi ku njeriu lind poet.

 

Fragment nga vëllimi i rikënduar në gjuhën suedeze

 

GLANS

(Shkëlqesi)

 

Emedan timmarna talar högt

Feerna lägger till ljudet av berättelser

Någon kommer in i hemliga tempel

För att smyga in den bullriga harmen

 

De som håller upp sina huvuden förstår berömmelsen

Av rädslan för sig själv

Hänsynslösa krossar friheten runt omkring

Glansigt straff förser någon människa med etikett

 

Girigheten knackar från dörr till dörr

Och ödet dör inte när kärleken dödar

Sömnlösa blommor firar födelsedagen

Fosterlandet ber för den mördade sången

 

DEN MÄNSKLIGA NATURENS DÅLIGA VANOR

(Teket e natyrës)

 

Jag ser mig själv och ser mig inte i dig

Nu ska du vara en bit av

Hoppets skrik

I lång väntan

 

Där var helgerna för krig

För ruttna horder

För ledsen gryning

För dåliga vanor och dystra vågor

 

Säg adjö till kvällarna

Till trötta nätter utan sömn

När tuppen gal

I morgonens tunga skugga

 

Gallskrik ur en tjänares själ

Gående i anemisk ångest

Mot den kända straffplatsen

 

FÖDSLAR

(Lindjet)

 

Oändliga husvagnar

Onda riken som föder olycka

Förbannelser på pyramidala vägar

Inom området av melankoliska staden

 

Ses i fjärran kvävda hem

Under plasttak

Utöver den legendariska epoken av förvånade själar

Folket knyter och löser upp sekulära knutar

 

Styrmännen går för att tillkännage

De lätta födslars statistik

De som skamlöst föder onda

Och döljer sedeslöshetens börda

 

En kall fred pyr

Mellan antika ruinerna

Och befullmäktigade domare räknar gåtor…

Men vem kommer att lysa vägen för så viktiga knutar

 

SAMTAL MED SKUGGORNA

(Bisedë me hijet)

 

Vart jag än gick jag såg

Ormens skugga i nacken

Slagen ständigt ökande

Utan att mäta mina misslyckanden

 

Skuggan har trängt sig genom sprickorna

Från fönstret med krossat glas

Nosade tills den sista biten av märg

Urholkar min sånglyriks

 

Böjningens rep snurrar runt

Signerar med slag som drabbar vårt hopp

Älskarinnornas porträtt håller jag djupt

Kramar nätterna som en klippa

 

Skuggorna har tryckt min källa

Har tagit allt från mig

Bara minnen ej –

Som aldrig fått sova i ögat

 

STRÄNDERNAS MEDVETANDE

(Ndërgjegja e brigjeve)

 

Skillnaden kvarstod ofta

Stränderna, igen offer,

De ville vanställa mitt namn

Livlös som en svart prick

På min födelseort

Jag själv har skildrat den

Albanska språket behåller den

I ruinernas räckning

Någon har sagt att vi är som ensamheten

En arg röst sade,

Sök den gamla kartan

Om du vill att jag ger dig ditt livs chans

 

KÄRLEKS FÖRMÖRKELSER

(Eklips dashurie)

 

Kärlekens lögn utan grund

Otalig kärlek och mindre tid

Förmörkelser äter sin tid

Överallt i världen är bröd brist

Kärleks strejk ingenstans

Darrningen för dig tröttnade mig

Jag är tillbaka i förfädernas liv

Tillsammans med mardrömmens blommor

Nära en bro av gnistor i Marathons årstid

Långa historier saknar liv och kärlek

Ögonen lyser i änglarnas himmel

Frihet, stor kärlek till Dig

Oupphörliga utmattade århundraden

Solens födelse i livslång glädje

Drömt blixtnedslag i min Frihets klippa

 

MODERN MYTOLOGI

(Mitologji moderne)

 

Det var väntans tid i mardrömmen

Solen åldrades i himlen

Dagar och nätter plågas i bakhåll

Huvuden stack sig på staketets spikar

Vägarna följer den ene efter den andra

Lurade den svarta bäcken

Och på tal omaskerad separation

Sömniga tårar evig gråt

I väntan på den magiska föreställningen

När pånyttfödelsen kommer utan ord

I mörkrets skadade skugga

Havande gnista liggande

Vägarna log

När portarna öppnades igen

Stenar höll mytologin

Kosovo moderna sfinxen

 

SMÄRTANS GEOGRAFI

(Gjeografia e dhembjes)

 

Regndropparna kommer med smärta

På det översvallande fastlandet

Glöm inte den runda världens form

Mot sin vilja kommer in i elden

Oavbrutet krav i tiden

Fönstren i mitt hus blir skottavla

Tröst i livet

Inte en natts lidelse

Yttrandefriheten kokar i mina drömmar

Hemlandets frihet känns i varje steg

I min resa oavbruten

Av lagarna i den här världens konstiga djur

Ormarnas medaljer har blivit

Brottets emblem

På UDBs gator och lådor

Världen ser efter sin räkenskap

Vi ser också fram emot

Absurda utställningar

 

I smärtans geografi

Och regndropparna stannar inte

På vårt tak.

 

HUR MAN LEVER I DESSA DAGAR I KOSOVA

(Si jetohet këto ditë në Kosovë)

 

Livet luktar rädsla

Kvinnorna klipper sitt hår

Flickorna byter frisyr

Unga man föreställer sig kriget

I den första raden av fronten

Männen blev skäggiga

Barnen har förlorat sin glädje

I Kosova läker tusenåriga sår

Var uppgången och nedgången av

Outtröttligt tålamods idealiska själ

Med den uppvaknande av kommande generationer

Genom århundraden

I Kosova i dessa dagar

Äts mindre och dricks mer

Livets kriterier tar en titt

I varje gathörn

Fara utan undantag

Kosova är tårar, smärta och mitt blod.

 

(April, 1999)